Seb VS Hamster #1: Super Mario och pengahungriga anime-tjejer

Ja, i den här artikelserien kommer jag alltså att gå igenom mängder med gamla arkadspelsklassiker som fått återutgivningar via moderna konsoler och pc. Utgivaren Hamster (ja, de heter faktiskt så...) har sysslat med det här i över ett decennium så... Vi har en hel del att gå igenom, kära vänner!

Varje artikel kommer fokusera på fyra förmodade retropärlor som undertecknad klämt och känt på, och vridit och vänt utan och innan för att kunna besvara den livsviktiga frågan; håller de än?!

Så med denna lilla introduktionen ur vägen... Nu kör vi!

<bild></bild>
VS. Super Mario Bros. (1986)

Vilket spel kan vara mer passande att kicka off den här nya artikelserien med än Super Mario Bros.?! Det är ju spelet med stort S, en plattformare som nog de flesta någon gång har testat. Men få av er har nog spelat den här arkadspelsvarianten av NES-originalet. När jag själv stötte på det här arkadkabinettet på övervåningen till den legendariska spelbutiken Super Potato i Akihabara så trodde jag först att det var nån skum ROM-hack - men icke! VS. Super Mario Bros. är en officiell release från Nintendo själva, vilket gör det här till en väldigt intressant kuriositet.

VS-versionen är i stort sett identisk med NES-originalet, men vissa justeringar gör det ett par snäpp svårare. En del fiendeplaceringar har ändrats och diverse plattformar har kortats av eller försvunnit helt. Många ställen där du fick 1ups eller powerups i originalet har också ersatts med myntblock, vilket överlag är små ändringar som ändå gör det här till ett klart knepigare spel.

Faktum är att det kan ha varit VS. Super Mario Bros. som gav upphov till den ökänt supersvåra japanska versionen av Super Mario Bros. 2 (känd som The Lost Levels i väst). I en gammal Nintendo Power-intervju säger nämligen Shigeru Miyamoto att de började laborera med nivådesignen av Super Mario Bros. i VS-versionen för att göra det svårare, och ett par av banorna från VS-titeln kom även med i japanska versionen av Super Mario Bros. 2. Den ursprungliga idén till att göra en arkadvariant av Marios legendariska plattformsäventyr sägs ha kommit från Nintendo of Americas Howard Phillips, vilket kan ha varit en bidragande anledning till att VS. Super Mario Bros. bara lanserades i Nordamerika.

(samma Phillips sägs också ha rekommenderat Nintendo att skippa den japanska originalversionen av Super Mario Bros. 2 till förmån för det spel vi fick istället, men det är en annan historia...)

Ja, ni hör ju! VS. Super Mario Bros. är helt enkelt en förbisedd men viktig del av Super Marios historia - väl värt en närmare titt!
<bild></bild>
The Last Blade (1997)

The Last Blade är en riktig kultfavorit från fightingspelsmästarna på SNK. Ursprungligen släpptes spelet till Neo Geos arkadsystem 1997 och det är frågan om något av en spirituell spinoff till Samurai Shodown-serien. The Last Blade är en vapenbaserad fighter som i början kan kännas lite stel och svår att komma in i. Men ger man det bara lite tid så kommer man snart charmas av de undersköna 2D-pixlarna och den säregna atmosfären denna slagsmålstitel bjuder på!

Det finns ett dussin karaktärer att välja mellan, alla med olika vapen och fighting-stilar. Utöver detta får du också attributen speed eller power att ytterligare anpassa din karaktär med. Speed gör karaktären snabbare och kvickare medan ett fokus på power gör dina attacker kraftfullare. Tempot är lite långsammare, upplever jag, än i vissa andra fighting-spel. Det är mycket fokus på positionering och att ha ett gediget samspel mellan offensiv och defensiv för att inte lämna sig själv öppen för förödande kontringsattacker som snabbt kan göra slut på den oförsiktiga. Känslan är att det är en väldigt unik och säregen fighter, då det utspelar sig under Japans Bakumatsu-era (mitten av 1800-talet) vilket var en orolig tid med stora sociala förändringar och som även markerade slutet för Japans självvalda isolering från omvärlden. Givet Bakumatsu-settingen finns även mycket symbolik och tidstypisk musik att hämta här, för den lite mer historiskt bevandrade.

När det kommer till vapenbaserad fighting i 2D blir det knappast så mycket bättre än så här - eller?! Jag kommer naturligtvis att testa uppföljaren, The Last Blade 2, vid ett senare tillfälle i den här artikelserien och då får vi se om tvåan är ännu bättre...
<bild></bild>
Gemini Wing (1987)

Gemini Wing är ett vertikalt skrollande shoot 'em up som utmärker sig för sitt insektstema, i en tid då de flesta shmups var rymdskjutare. Utvecklat av Tecmo gjorde det kanske inget större väsen av sig när det släpptes 1987, men det är absolut en stabil shooter för den som redan kört igenom klassikerna. Det jag främst gillade med Gemini Wing var just den annorlunda inramningen och djupet i bakgrunderna, som ömsom imponerar och ömsom nästan gör mig åksjuk när tempot höjs.

Det är ett ganska lagom långt spel (25 minuter eller så för en genomspelning) men eftersom det tillhör den äldre skolan så finns det inte direkt några intrikata scoring-system eller liknande för att jaga highscores som i nyare shmups. Jag skulle också säga att svårighetsgraden var klart övervinnerlig - även för en åldring med gubbreflexer som undertecknad! Men omspelningsvärdet är alltså en smula begränsat. Jag störde mig också på att fiendeskotten var lite svåra att se på vissa banor och det tog ett tag att lära sig hur powerup-systemet funkade.

Allt som allt är Gemini Wing absolut inget måste, kanske mest värt en titt för shoot 'em up-fanatikern. Det är en stabil och genomarbetad skjutare som främst utmärker sig för sin säregna, smått surrealistiska estetik som mycket väl kan ha uppkommit ur huvudet på någon som råkat trycka i sig en flugsvamp eller två för mycket. Rekommenderas främst till de som hellre skjuter på trollsländor och tusenfotingar istället för utomjordingar!
<bild></bild>
Money Puzzle Exchanger (1997)

Ja, bakom ett fruktansvärt tråkigt namn som mest för tankarna till ett grådaskigt Western Union-kontor i nordöstra Göteborg (märkligt specifikt, jag vet) så döljer det sig faktiskt ett riktigt piffigt och smått briljant pusselspel med sockersöt anime-design! Money Puzzle Exchanger är ett av de sista spelen från det japanska spelhuset Face, som konkade inte långt därefter. Face, för er som inte vet, grundades av gamla veteraner från Technōs Japan (som konkade före Face) och eftersom jag är möjligtvis Sveriges största Kunio-kun-fanboy så var jag så klart extra intresserad av att sätta tänderna i denna pusslare!

Presentationen är verkligen top notch och extra stilpoäng ges till den tveksamma engrish-texten som förklarar de olika spellägena; enspelarläget ("Let's fight to computer"), tutorial ("It's a practising to test your ability") och flerspelarläget ("It's the battle of 2 persons"). Tanken med Money Puzzle Exchanger är att du ska stapla upp mynt och växla in dem mot större valörer för att till sist eliminera dem från spelplanen och gärna samla så mycket poäng som möjligt via combos. Det tog ett tag innan spelidén klickade för mig och även om jag fortarande är hopplöst dålig på det så måste jag säga att jag haft oförskämt kul med det här spelet! Matcherna avlöses i ett våldsamt tempo och likt de bästa pusselspelen öppnas en helt ny dimension av gameplay när man väl börjar se mönstren och kombinationerna intuitivt och hamnar i nåt slags trance-läge där man bara mörsar på utan minsta bekymmer i världen.

Om du var en av dem som såg rektanglar och fyrkantiga block innanför ögonlocken efter för mycket Tetris-spelande så är chansen stor att effekten här blir densamma - om än med pengar istället. Money Puzzle Exchanger är en alldeles utomordentlig pusslare som säkert gått många förbi - väl värt att spendera några mynt på!

<bild></bild>
Veckans bästa retromys: Money Puzzle Exchanger

Ja, obskyra Super Mario-titlar och sylvass 2D-fighting i all ära - denna veckan hade jag faktiskt allra roligast med Money Puzzle Exchanger! Det är ett vrålmysigt pusselspel som går att fastna med i evigheter. Visst, det finns inte så många spellägen direkt, men vad gör det när tvåspelarläget kan hålla dig och en vän sysselsatt i timmar?!